..

Lillens nya stol :)

Lilla plutten utslagen på mammas mage , så mysigt <3

Idag blev det en heldag utanför hemmet, vi drog till bvc vid 11 och allt där gick toppen, Theo väger nu 5140 och är 57 lång:) efter det träffade vi Lisa och hennes James och drog till hc, nu döpt till mirum galleria. Först käkade våra bebisar, sen shoppa vi lite, bl.a. en ny tröja till mig, en klocka till pappa Robban och droppar till lilleman! Sen åt vi mammor och sen gick vi en sväng till och sen åkte vi hem. En heldag! När vi kom hem tog jag mig i kragen och städade , dammsög, torkade golven, dammade och satte på en maskin tvätt :) nu sitter jag med Theo som somnat i min famn och ska bara mysa i soffan med min fina familj !

Ska försöka svara så gott det går. Jag kände inte när de la snittet, jag kände när de började "rycka" upp magen då nerverna slets sönder, kände ingenting uppåt mot magen , men eda:n hade inte tagit tillräckligt långt ner så de nerver som satt precis under snittet kände jag av, dem tar ju i utav *** när som bänder upp magen för att få ut bebisen så det är ju inte så att bebisen bara går att plocka ut, som drar upp magen och rycker och sliter, jag låg och hoppade på operationsbordet för de slet så dant sa min karl. Eftersom snittet dom gör ska vara så litet som möjligt så måste dom ju böja och bända för att få ut bebisen. Fick aldrig någon förklaring alls på vad som hände egentligen, men på min efterkontroll ska läkare och kirurger vara med och förklara eller försöka ge mig så mycket svar som möjligt angående min förlossning. Och egentligen skiter jag i kejsarsnittet, min enda fråga är varför dem lät mig pågå så länge när man egentligen bara får gå upp till cirkus 70 timmar efter vatten avgång och jag gick nästan 100 timmar efter vattenavgång!!! Tycker dom borde satt in kejsarsnitt redan på torsdagen eller fredagen inte lördag kväll! Min mage är okej , enda problemet är att jag inte har någon känsel i magen ALLS från snittet och 10 cm uppåt, det är lite träligt:( det är pga alla nerver och muskler som är sönderslitna.

Theo lurade sin mamma igen... Han vaknade och åt halv 6 imorse , somnade om, vaknade en timma senare och stånkar runt, tystnar för ett tag, och jag tänker, nu går jag och sätter på kaffe och tar mig en macka och förbereder så jag kan ta honom till soffan så han kan somna om i min famn som han brukar...men gissa vad? Lill-grisen ligger fortfarande och sover och klockan är snart halv 10! Och kunde jag somna om? Nej! Men jag fick iof mkt gjort nu medan han sover utan att stressa :)

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1358456/images/2012/pic_205255013.jpg" class="image">

Ingen hit för en hederlig rap'e älskare ! Jag har börjat snusa med nikotin i , ibland! Kör fortfarande nikotinfritt också. Men Göteborgs rap'e är det bästa! Önskar det fanns nikotinfritt i alla snus sorter, då hade jag lätt snusat utan nikotin!

Igår hängde jag och lilleman med Lisa och hennes James, en liten kille som är 3 hela dagar äldre än Theo :D Ville bara skryta om vilka fina vänner jag har, Lisa överraskade mig med denna fina blomma igår, så himla söt! Hur skulle man klara sig igenom livet utan vänner? Tack för att ni alla finns i mitt liv och förgyller det . Och tack Lisa för den fin fina blomman<3

Mitt hjärta !

3885 g ska det vara !

Tänkte skriva lite om sista delen av våran förlossning, ja kirurgen kom ju in vid 16 på lördagen, då hade han förstått att jag inte hade orkat gå igenom en vaginal förlossning, det förstod jag redan på torsdagen ? Han sa något i stil med att även om krystvärkarna skulle kommit om en halvtimma så var jag nu så slutkörd och min kropp var förstörd, så den skulle inte orkat gå igenom det, och då kunde det ju istället skada bebisen. Jag var ju så full av "droger" så jag knappt visste vad jag hette, visste inte vad dem sa till mig, och jag kunde inte längre andas igenom värkarna , och kan man inte det så får man panik och blir typ galen istället ? Aja , äntligen hade vi fått reda på en god nyhet, akut kejsarsnitt, jag grät om ännu mer nu, jag blev såklart rädd men också lättad att inom någon timma skulle vi få våran son, vi skulle få bli föräldrar!

Jag minns vägen till operationsalen, ni vet man ligger där på sängen, den himla osköna sängen, man blir bländad av lamporna, den där sängen gnisslar och låter så mycket, mamma fick släppa min hand vid utgången från förlossningen, hon var så rädd, man såg det i hennes ögon. Min underbara man hjälpte dem att köra sängen, när vi var framme försvann han, han skulle få ta på sig gröna operationskläder, jag möttes upp av narkosläkaren, tror faktiskt jag uppfattade hans namn som Niklas, minns det bara för han var så himla snäll, jag kördes in i rummet och möttes av minst 10 personer, kirurger, barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor och narkosläkare, det var så himla ljust där inne, ljust och väldigt kallt, dem flyttade över mig till ett operationsbord som var så himla oskönt, jag frös så mycket att jag skakade, min älskling fick sitta bakom mig, precis vid mitt huvud, han höll i mig, han såg orolig ut, jag fick ett par doser eda, som skulle räcka ända ner till benen, de förbereddes massor som jag inte la märke till , jag koncentrerade mig på att jag frös och på mina värkar, dem gjorde tester som skulle se så eda:n gjort sitt, det hade den, trodde jag... Jag fick morfin insprutat i omgångar hela tiden av narkosläkaren, dem la snittet och efter någon minut börjar jag skrika , AJJ! HJÄÄLP! DET GÖR SÅ ONT!! Ont tänkte dem, jag skulle ju inte känna något alls, narkosläkaren fick panik sa Robban och slängde fram 8 sprutor i olika färger och pumpade in i armen på mig, jag låg och skrek, jag minns inte hur lång tid allting tog, men jag minns att jag skakade så mycket att dem var tvungna att hålla i mig, jag grät skrek och trodde jag skulle dö faktiskt, tänkte att något var riktigt fel eftersom jag kände när dem slet upp min mage . Efter ett tag? Var jag nästan avtuppad helt och plötsligt ligger våran son vid mitt huvud och snuttar på sin hand, alla ler, barnmorskan gråter och ler och säger att han är perfekt och jätte vacker, Robban har tårar i ögonen och ser så stolt ut, och jag ser Theo och gråter ännu mer och tycker han är världens vackraste, han var faktiskt perfekt! Jag är ihopsydd i olika lager i magen , redan efter några minuter är vi klara och vi får åka upp till förlossningen igen, mamma har väntat där och möter oss, hon faller i gråt direkt och ringer till min pappas sambo och det enda jag hör är att hon säger, han är så söt, han är så söt äntligen är han här . Min mamma var så lättad, jag och Robban var lättade , hela min familj och släkt och vänner var så lättade nu. Äntligen hade våran son kommit till världen, 18:55, 28/4-12, 3884 g, 53 cm och 36 huvudomfång. Helt jävla perfekt är du Theo !

Det var min förlossnings historia, inget jag vill uppleva igen faktiskt! Jag är så lycklig att Theo var frisk och välbehållen och allting, missförstå mig inte , men jag hade helst inte gått igenom just en sån här förlossning !!! Inte igen tack!

Jag missar ju såklart massor eftersom jag var ganska borta , men i grova drag gick det till såhär .

Ledsen bebis sen halv 3 inatt, äntligen sover han lite i min famn. Blir förkrossad när det blir såhär :( mammas lilla skruttis !

Min familj <3

Igår blev våran lille pojke en månad, sjukt hur snabbt det gått! Känns som han nyss kom till oss, han har vuxit så himla mycket , och sist vi var på bvc så vägde han 4610 g och var 55 cm, våran fin fina lilleman <3

Idag kommer Theos mormor och myser med oss, underbara mamma ! Jag ska passa på att måla naglarna när hon håller Theo ;)

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1358456/images/2012/pic_204508842.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1358456/images/2012/pic_204508851.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1358456/images/2012/pic_204508858.jpg" class="image">

Igår var ingen rolig dag , Theo VÄGRADE sova under dagen, trots babybjörn, vagn, säng , mat, gos och kel, allt som allt kanske han sov 3 timmar , och på kvällen var stackarn helt förstörd :( INGET hjälpte och han var så himla trött och jag också , pappa tog honom i BB i 2 timmar och gick omkring , då somna han, sen vakna, sen kom han till mig i sängen , åt och somnade men vaknade vid flertal tillfällen under natten, lilla plutt. Nu har han ätit frukost och somnat i min famn, där ska han få ligga i flera timmar om han så vill, ska inte röra mig ur fläcken!!! Min mamma kommer idag och avlastar mig lite, jag måste få vila en timma och kanske ta ett bad, kommer säkert gråta när dem går på promenad och jag inte har kontroll över honom men en trött mamma är en irriterad mamma tyvärr. Så de är nog bra för oss båda om jag får vila upp mig en timma och kanske hinna äta lunch idag ;) ja ni småbarnsföräldrar vet hur det kan vara vissa dagar :) tack och lov har jag en mamma som är världens bästa och som är sjukskriven pga operation i minst 4 veckor så hon kan hjälpa oss , evigt tacksam!!

Theo lurade mig kl 6 imorse då han grät och skrek en skvätt, pappa Robban gjorde mat och jag gjorde i ordning med droppar och satte mig skönt i sängen, sen 2 min senare somnar lilla grisen om och sover nu fortfarande 5 över 7, och här ligger mamma helt klar vaken :P lilleman har varit så duktig inatt, han åt vid halv 9 igår kväll och somnade kanske vid 9 halv 10, sen sov han till 3 på natten och ville ha mat, och ja som sagt sover ännu.. Varför kan man inte somna om vid såna här tillfällen!!??!

Det blir ingen förlossningshistoria idag heller, Theo tar upp all min tid. Men imorgon ska jag försöka hinna / komma ihåg att skriva sista delen som handlar om kejsarsnittet !

Idag var vi iväg med Theos mormor och morfar-Johan till sörping, vi tänkte bara ta en glass men tydligen var det barnensdag eller nått sånt, så det var fullt med folk, men det var trevligt och glass fick vi :) tycker om sörping, väldigt vacker och mysig håla :P

Idag blir Theo 3 veckor , lilla hjärtat .<3

Helg, yes. Älsklingen började jobba igår, det gick bra att vara själv med lite, men man hinner inte med sig själv så mycket, speciellt inte om man sov-strejkar hela förmiddagen :P

Lilleman har sovit i sin säng för första gången i förrgår natt, det gick jätte bra, och jag kunde faktikt koppla av och somna, sov riktigt bra:) men inatt var liten kinkig och ville sova hos mamma, så det fick han självklart :) det är så många olika åsikter om detta med att ha sina små i sängen hos en, men jag känner att om han verkligen vill ha mys och närhet när han sover ibland så ska han få det, jag tror att man får någon instinkt som mamma eller förälder men mest som mamma att man hör varje gny och andetag som ens barn gör ifrån sig fastän man sover, jag vaknar typ så fort han vrider sig lite :)

Förresten, Theos mage är så himla mycket bättre nu, nan PRO med bifidus, semper droppar och minifom verkar funka för hans lilla magis :) förresten vi var på bvc häromdagen ju och lillen har nu gått upp till 4360 g <3

Skriver sista delen om min förlossning senare idag eller ikväll !

Som jag skrev, värkarna satte igång på en halvtimma, och det var värkar som behövde ytterligare en dos eda och morfin och värmekuddar, inget verkade hjälpa nu och efter några timmar med detta tog all den lilla kraft jag samlat ihop under de få timmar jag sov under natten slut, jag ville bara bort från allt, sköterskorna tog i mig och försökte trösta mig och hjälpa mig andas , det enda jag ville var att knocka dem! Hatade dem! Speciellt när en av dem skulle ner och massera min livmodertapp, lagom skönt under värkarna, det var tur att mamma och den andra höll i mina ben då, annars hade jag sparkat henne i huvudet, på riktigt! Dem tvingade mig att vara uppe och gå lite då och då, det funkade 1 min då jag inte hade någon värk, sen hade jag minst 3 slangar in i min vagina , en kisspåse, någon el sak som gick till lillens huvud och ballongen , skönt det låter va?:) det var inte lätt att gå med alla dropp och slangar överallt :/ men jag kämpade på med min gåstol.. Efter några timmar trodde jag verkligen att jag kanske inte skulle överleva denna förlossning, på riktigt , jag trodde jag kanske skulle dö, inte av smärta åalltså, utan för att inget hände, han ville inte ut ju, och något var ju allvarligt fel, 24e började allt och nu var det den 28e, eftermiddag och jag var öppen ca 4 cm endast. Min mamma och min sambo var så oroliga, hela min familj och släkt och vänner också, men nu såg min mamma att jag faktiskt inte orkade mer, jag kunde knappt prata, jag visste varken ut eller in, och jag kunde inte längre andas igenom värkarna, jag hyperventilerade och fick panik igen, klockan 4 kom kirurgen och lättade mitt hjärta, han sa att även om förlossningen skulle komma igång om 1-2-4 timmar så hade min kropp inte orkat med en normal förlossning, och eftersom det nu var nästan 4 hela dygn sedan vattenavgången gått så började läget bli kritiskt, fick då beskedet om akut kejsarsnitt...vi blev lättade men också rädda... Dem stängde av mig igen och jag fick massa sprutor och tabletter , minns inte mot vad ens. Efter någon timma återkom jag till mina vanliga värkar och jag kunde börja andas igen...

Skriver om operationen senare :)

Den 24:e april klockan kvart i 6 på kvällen låg jag och sambon i sängen och pratade om vårt barn och hur de skulle bli när lillen kom ut osv, sen ville jag bada så jag skulle precis gå och fylla upp badkaret, just när jag ställer mig upp så forsar vatten nerför benen på mig, jag försökte knipa för jag trodde ärligt att jag kissade på mig, står där helt chockad och säger :"Robban, jag tror vattnet gick, om det inte är konstigt kiss. Han säger ju att det är helt genomskinligt och luktar inget , jag går in i badrummet och ringer mamma, vattnet fortsätter rinna, jag säger till mamma att vattnet gått och hon börjar gapa och blir jätte glad, gladare än mig haha. Jag känner ganska direkt hur värkar börjar komma, vi ringer till förlossningen och hon jag pratar med säger att vi inte behöver kasta oss i bilen och komma dit, utan jag kan ta en dusch, inte bad eftersom vattnet gått, men att vi ska komma in lite senare under kvällen. Vid halv 9 kommer vi dit och mina värkar kommer då med 7 min mellanrum ungefär, jag kan andas igenom dem och behålla lugnet. När vi kommer dit så kollar dem så de är fostervatten och eftersom hela jag var dränkt i det så var de inte så mycket snack om saken, ctg kurva sattes på min mage och några timmar senare fick vi åka hem om vi ville, det ville vi. Jag fick med mig smärtstillande och sömntabletter , men sov inget den natten, och inte tusan hjälpte de smärtstillande tabletterna heller :/ jag låg mestadels i badkaret med duschen mot magen för att lindra smärtan. Vi skulle upp till förlossningen igen vid halv 10 på morgonen, så vi åkte dit och mina värkar låg på ungefär 7 min mellan fortfarande fast nu var de lite kraftigare så jag hade nog börjat svära lite nu när dem kom, ctg sattes på, dem kollade så vattnet fortfarande var klart och fint, efter ännu några timmar fick vi åka hem en sväng, denna gång utan tabletter ? Hur dem tänkte där vette fan! Vi fick ännu en tid dagen efter, den 26e klockan 9 på morgonen, under dagen den 25 kände jag hur värkarna hela tiden tycktes öka i kraft, när kvällen kom så visste jag att ännu en sömnlös natt väntade, gick in i duschen igen och vid 1 på natten hade värkarna ökat så dant att tårarna kom och nu var jag tvungen att börja kontrollera mina andetag, värkarna var så oregelbundna så de kom med 3 till 15 minuters mellanrum, men vid halv 6 på torsdags morgonen orkade jag inte mer, då hade jag haft värkar med 3 till 5 minuters mellanrum i över 2 timmar, och de var så kraftiga att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och kände att nu behövs smärtlindring på riktigt! Robban ringde förlossningen och dem sa att vi skulle komma upp, nu var det allvar, vi packade de sista till våra väskor och åkte upp. Väl där ... Ctg kurva, morfin och jag var bara öppen 1,5 cm, 3 dagar med värkar och vattenavgång och bara 1,5 cm öppen, nu blev vi inlagda och fick ett bra rum med tv och säng till Robban och sköna fotöljer, sa Robban iaf! Under dagen pågick värkarna upp och ner hela tiden, morfinet hjälpte, men inte tusan kunde jag sova, kunde bara slumra till lite... Jag var redan nu så otroligt övertrött...men att somna det gick inte! Torsdagen gick, hade massa kontroller hela tiden, allt såg ju bra ut, så man undrade varför inget hände. Torsdagsnatten, ingen sömn, morfin påverkad till max, skönt att slippa den värsta smärtan! Fredags morgonen kom, men ingen lilleman, nu började läkarna bli lite oroliga, det märktes, kontroller gjordes hela tiden, och vid 9 på morgonen beslöt dem att igångsättning skulle ske, och vid 10 fick jag en ballong i livmoderhalsen som skulle göra så jag öppnade mig, 2 min efter den var inne kom värkar från helvetet, kunde varken gå, stå eller sitta, grät som en idiot och mer morfin pumpades i mig, det hjälpte inte lika bra vid dessa värkar , jag låg med den där ballongen till 5 på eftermiddagen med smärtsamma värkar, tillslut kommer doktorn och säger att den har öppnat mig till 3 cm, vilket var jätte bra, trodde dem! Det beslutades att jag skulle få igångsättning genom dropp nu, och vi fick byta rum till ett förlossningsrum, dom startade mig med dropp som den var 20:e minut ökade i dos, efter en timma hade jag värkar var 3e minut, så onda att jag nästan hellre ville dö, min rygg kändes som den skulle gå av och tillslut fick jag äntligen eda, den sprutan var ju skön emot vad värkarna var!! Vid 2 på natten var jag i helt panik , jag började slita bort alla dropp och sprutor och ingångar jag hade i mig, dem fick hejda mig, jag var i chock, hade haft så ont så länge och jag lovar , av sånt där dropp så kan man få så kallade pinnvärkar, som gör så sjukt ont och som tyvärr blir mycket mer intensivare än vanliga värkar, jag bönade och bad att dem skulle stoppa mig, jag kunde vid denna tidpunkt knappt prata eller se eller röra mig speciellt mycket, dem bromsade mig, gav mig massa sprutor med nått i, tabletter, annan dropp med mera, jag minns knappt något, jag minns att jag grät och grät, och ville att min mamma skulle komma, mitt i natten cyklade mamma till oss och höll min hand tills jag tillslut somnade, vid 4 hade hon cyklat hem igen. Jag sov några timmar den natten... Vaknade vid 7 på lördagsmorgonen, av värkarna, vi fick frukost och doktorn kommer in och säger att jag ska sättas igång ännu en gång, jag blev livrädd, vettskrämd , min mamma kom tillbaka, vid 9 blev jag igångsatt igen, och pinnvärkarna startade direkt, hade värkar med 1-2 min mellanrum redan efter en halvtimma...

Måste tyvärr sluta där för nu ska vi iväg till bvc. Fortsätter senare:)

Idag har vi varit på familjerätten och skrivit på faderskapspapper och gemensam vårdnad för Theo , allt gick väl på 5 min :)

Efter det var vi och köpte semper magdroppar till lilleman , som vi hoppas ska hjälpa magen lite, fast jag måste säga att hans mage verkar bättre redan, fast de värsta brukar ju vara på kvällen så vi får hålla tummarna :) och sen så blir han mycket mättare och mer belåten av denna nan PRO än lemolacen , vilket är super bra :)