..

Som jag skrev, värkarna satte igång på en halvtimma, och det var värkar som behövde ytterligare en dos eda och morfin och värmekuddar, inget verkade hjälpa nu och efter några timmar med detta tog all den lilla kraft jag samlat ihop under de få timmar jag sov under natten slut, jag ville bara bort från allt, sköterskorna tog i mig och försökte trösta mig och hjälpa mig andas , det enda jag ville var att knocka dem! Hatade dem! Speciellt när en av dem skulle ner och massera min livmodertapp, lagom skönt under värkarna, det var tur att mamma och den andra höll i mina ben då, annars hade jag sparkat henne i huvudet, på riktigt! Dem tvingade mig att vara uppe och gå lite då och då, det funkade 1 min då jag inte hade någon värk, sen hade jag minst 3 slangar in i min vagina , en kisspåse, någon el sak som gick till lillens huvud och ballongen , skönt det låter va?:) det var inte lätt att gå med alla dropp och slangar överallt :/ men jag kämpade på med min gåstol.. Efter några timmar trodde jag verkligen att jag kanske inte skulle överleva denna förlossning, på riktigt , jag trodde jag kanske skulle dö, inte av smärta åalltså, utan för att inget hände, han ville inte ut ju, och något var ju allvarligt fel, 24e började allt och nu var det den 28e, eftermiddag och jag var öppen ca 4 cm endast. Min mamma och min sambo var så oroliga, hela min familj och släkt och vänner också, men nu såg min mamma att jag faktiskt inte orkade mer, jag kunde knappt prata, jag visste varken ut eller in, och jag kunde inte längre andas igenom värkarna, jag hyperventilerade och fick panik igen, klockan 4 kom kirurgen och lättade mitt hjärta, han sa att även om förlossningen skulle komma igång om 1-2-4 timmar så hade min kropp inte orkat med en normal förlossning, och eftersom det nu var nästan 4 hela dygn sedan vattenavgången gått så började läget bli kritiskt, fick då beskedet om akut kejsarsnitt...vi blev lättade men också rädda... Dem stängde av mig igen och jag fick massa sprutor och tabletter , minns inte mot vad ens. Efter någon timma återkom jag till mina vanliga värkar och jag kunde börja andas igen...

Skriver om operationen senare :)