..

Lillens nya stol :)

Lilla plutten utslagen på mammas mage , så mysigt <3

Idag blev det en heldag utanför hemmet, vi drog till bvc vid 11 och allt där gick toppen, Theo väger nu 5140 och är 57 lång:) efter det träffade vi Lisa och hennes James och drog till hc, nu döpt till mirum galleria. Först käkade våra bebisar, sen shoppa vi lite, bl.a. en ny tröja till mig, en klocka till pappa Robban och droppar till lilleman! Sen åt vi mammor och sen gick vi en sväng till och sen åkte vi hem. En heldag! När vi kom hem tog jag mig i kragen och städade , dammsög, torkade golven, dammade och satte på en maskin tvätt :) nu sitter jag med Theo som somnat i min famn och ska bara mysa i soffan med min fina familj !

Ska försöka svara så gott det går. Jag kände inte när de la snittet, jag kände när de började "rycka" upp magen då nerverna slets sönder, kände ingenting uppåt mot magen , men eda:n hade inte tagit tillräckligt långt ner så de nerver som satt precis under snittet kände jag av, dem tar ju i utav *** när som bänder upp magen för att få ut bebisen så det är ju inte så att bebisen bara går att plocka ut, som drar upp magen och rycker och sliter, jag låg och hoppade på operationsbordet för de slet så dant sa min karl. Eftersom snittet dom gör ska vara så litet som möjligt så måste dom ju böja och bända för att få ut bebisen. Fick aldrig någon förklaring alls på vad som hände egentligen, men på min efterkontroll ska läkare och kirurger vara med och förklara eller försöka ge mig så mycket svar som möjligt angående min förlossning. Och egentligen skiter jag i kejsarsnittet, min enda fråga är varför dem lät mig pågå så länge när man egentligen bara får gå upp till cirkus 70 timmar efter vatten avgång och jag gick nästan 100 timmar efter vattenavgång!!! Tycker dom borde satt in kejsarsnitt redan på torsdagen eller fredagen inte lördag kväll! Min mage är okej , enda problemet är att jag inte har någon känsel i magen ALLS från snittet och 10 cm uppåt, det är lite träligt:( det är pga alla nerver och muskler som är sönderslitna.

Theo lurade sin mamma igen... Han vaknade och åt halv 6 imorse , somnade om, vaknade en timma senare och stånkar runt, tystnar för ett tag, och jag tänker, nu går jag och sätter på kaffe och tar mig en macka och förbereder så jag kan ta honom till soffan så han kan somna om i min famn som han brukar...men gissa vad? Lill-grisen ligger fortfarande och sover och klockan är snart halv 10! Och kunde jag somna om? Nej! Men jag fick iof mkt gjort nu medan han sover utan att stressa :)

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1358456/images/2012/pic_205255013.jpg" class="image">

Ingen hit för en hederlig rap'e älskare ! Jag har börjat snusa med nikotin i , ibland! Kör fortfarande nikotinfritt också. Men Göteborgs rap'e är det bästa! Önskar det fanns nikotinfritt i alla snus sorter, då hade jag lätt snusat utan nikotin!

Igår hängde jag och lilleman med Lisa och hennes James, en liten kille som är 3 hela dagar äldre än Theo :D Ville bara skryta om vilka fina vänner jag har, Lisa överraskade mig med denna fina blomma igår, så himla söt! Hur skulle man klara sig igenom livet utan vänner? Tack för att ni alla finns i mitt liv och förgyller det . Och tack Lisa för den fin fina blomman<3

Mitt hjärta !

3885 g ska det vara !

Tänkte skriva lite om sista delen av våran förlossning, ja kirurgen kom ju in vid 16 på lördagen, då hade han förstått att jag inte hade orkat gå igenom en vaginal förlossning, det förstod jag redan på torsdagen ? Han sa något i stil med att även om krystvärkarna skulle kommit om en halvtimma så var jag nu så slutkörd och min kropp var förstörd, så den skulle inte orkat gå igenom det, och då kunde det ju istället skada bebisen. Jag var ju så full av "droger" så jag knappt visste vad jag hette, visste inte vad dem sa till mig, och jag kunde inte längre andas igenom värkarna , och kan man inte det så får man panik och blir typ galen istället ? Aja , äntligen hade vi fått reda på en god nyhet, akut kejsarsnitt, jag grät om ännu mer nu, jag blev såklart rädd men också lättad att inom någon timma skulle vi få våran son, vi skulle få bli föräldrar!

Jag minns vägen till operationsalen, ni vet man ligger där på sängen, den himla osköna sängen, man blir bländad av lamporna, den där sängen gnisslar och låter så mycket, mamma fick släppa min hand vid utgången från förlossningen, hon var så rädd, man såg det i hennes ögon. Min underbara man hjälpte dem att köra sängen, när vi var framme försvann han, han skulle få ta på sig gröna operationskläder, jag möttes upp av narkosläkaren, tror faktiskt jag uppfattade hans namn som Niklas, minns det bara för han var så himla snäll, jag kördes in i rummet och möttes av minst 10 personer, kirurger, barnmorskor, sjuksköterskor och undersköterskor och narkosläkare, det var så himla ljust där inne, ljust och väldigt kallt, dem flyttade över mig till ett operationsbord som var så himla oskönt, jag frös så mycket att jag skakade, min älskling fick sitta bakom mig, precis vid mitt huvud, han höll i mig, han såg orolig ut, jag fick ett par doser eda, som skulle räcka ända ner till benen, de förbereddes massor som jag inte la märke till , jag koncentrerade mig på att jag frös och på mina värkar, dem gjorde tester som skulle se så eda:n gjort sitt, det hade den, trodde jag... Jag fick morfin insprutat i omgångar hela tiden av narkosläkaren, dem la snittet och efter någon minut börjar jag skrika , AJJ! HJÄÄLP! DET GÖR SÅ ONT!! Ont tänkte dem, jag skulle ju inte känna något alls, narkosläkaren fick panik sa Robban och slängde fram 8 sprutor i olika färger och pumpade in i armen på mig, jag låg och skrek, jag minns inte hur lång tid allting tog, men jag minns att jag skakade så mycket att dem var tvungna att hålla i mig, jag grät skrek och trodde jag skulle dö faktiskt, tänkte att något var riktigt fel eftersom jag kände när dem slet upp min mage . Efter ett tag? Var jag nästan avtuppad helt och plötsligt ligger våran son vid mitt huvud och snuttar på sin hand, alla ler, barnmorskan gråter och ler och säger att han är perfekt och jätte vacker, Robban har tårar i ögonen och ser så stolt ut, och jag ser Theo och gråter ännu mer och tycker han är världens vackraste, han var faktiskt perfekt! Jag är ihopsydd i olika lager i magen , redan efter några minuter är vi klara och vi får åka upp till förlossningen igen, mamma har väntat där och möter oss, hon faller i gråt direkt och ringer till min pappas sambo och det enda jag hör är att hon säger, han är så söt, han är så söt äntligen är han här . Min mamma var så lättad, jag och Robban var lättade , hela min familj och släkt och vänner var så lättade nu. Äntligen hade våran son kommit till världen, 18:55, 28/4-12, 3884 g, 53 cm och 36 huvudomfång. Helt jävla perfekt är du Theo !

Det var min förlossnings historia, inget jag vill uppleva igen faktiskt! Jag är så lycklig att Theo var frisk och välbehållen och allting, missförstå mig inte , men jag hade helst inte gått igenom just en sån här förlossning !!! Inte igen tack!

Jag missar ju såklart massor eftersom jag var ganska borta , men i grova drag gick det till såhär .

Ledsen bebis sen halv 3 inatt, äntligen sover han lite i min famn. Blir förkrossad när det blir såhär :( mammas lilla skruttis !