..

Den 24:e april klockan kvart i 6 på kvällen låg jag och sambon i sängen och pratade om vårt barn och hur de skulle bli när lillen kom ut osv, sen ville jag bada så jag skulle precis gå och fylla upp badkaret, just när jag ställer mig upp så forsar vatten nerför benen på mig, jag försökte knipa för jag trodde ärligt att jag kissade på mig, står där helt chockad och säger :"Robban, jag tror vattnet gick, om det inte är konstigt kiss. Han säger ju att det är helt genomskinligt och luktar inget , jag går in i badrummet och ringer mamma, vattnet fortsätter rinna, jag säger till mamma att vattnet gått och hon börjar gapa och blir jätte glad, gladare än mig haha. Jag känner ganska direkt hur värkar börjar komma, vi ringer till förlossningen och hon jag pratar med säger att vi inte behöver kasta oss i bilen och komma dit, utan jag kan ta en dusch, inte bad eftersom vattnet gått, men att vi ska komma in lite senare under kvällen. Vid halv 9 kommer vi dit och mina värkar kommer då med 7 min mellanrum ungefär, jag kan andas igenom dem och behålla lugnet. När vi kommer dit så kollar dem så de är fostervatten och eftersom hela jag var dränkt i det så var de inte så mycket snack om saken, ctg kurva sattes på min mage och några timmar senare fick vi åka hem om vi ville, det ville vi. Jag fick med mig smärtstillande och sömntabletter , men sov inget den natten, och inte tusan hjälpte de smärtstillande tabletterna heller :/ jag låg mestadels i badkaret med duschen mot magen för att lindra smärtan. Vi skulle upp till förlossningen igen vid halv 10 på morgonen, så vi åkte dit och mina värkar låg på ungefär 7 min mellan fortfarande fast nu var de lite kraftigare så jag hade nog börjat svära lite nu när dem kom, ctg sattes på, dem kollade så vattnet fortfarande var klart och fint, efter ännu några timmar fick vi åka hem en sväng, denna gång utan tabletter ? Hur dem tänkte där vette fan! Vi fick ännu en tid dagen efter, den 26e klockan 9 på morgonen, under dagen den 25 kände jag hur värkarna hela tiden tycktes öka i kraft, när kvällen kom så visste jag att ännu en sömnlös natt väntade, gick in i duschen igen och vid 1 på natten hade värkarna ökat så dant att tårarna kom och nu var jag tvungen att börja kontrollera mina andetag, värkarna var så oregelbundna så de kom med 3 till 15 minuters mellanrum, men vid halv 6 på torsdags morgonen orkade jag inte mer, då hade jag haft värkar med 3 till 5 minuters mellanrum i över 2 timmar, och de var så kraftiga att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och kände att nu behövs smärtlindring på riktigt! Robban ringde förlossningen och dem sa att vi skulle komma upp, nu var det allvar, vi packade de sista till våra väskor och åkte upp. Väl där ... Ctg kurva, morfin och jag var bara öppen 1,5 cm, 3 dagar med värkar och vattenavgång och bara 1,5 cm öppen, nu blev vi inlagda och fick ett bra rum med tv och säng till Robban och sköna fotöljer, sa Robban iaf! Under dagen pågick värkarna upp och ner hela tiden, morfinet hjälpte, men inte tusan kunde jag sova, kunde bara slumra till lite... Jag var redan nu så otroligt övertrött...men att somna det gick inte! Torsdagen gick, hade massa kontroller hela tiden, allt såg ju bra ut, så man undrade varför inget hände. Torsdagsnatten, ingen sömn, morfin påverkad till max, skönt att slippa den värsta smärtan! Fredags morgonen kom, men ingen lilleman, nu började läkarna bli lite oroliga, det märktes, kontroller gjordes hela tiden, och vid 9 på morgonen beslöt dem att igångsättning skulle ske, och vid 10 fick jag en ballong i livmoderhalsen som skulle göra så jag öppnade mig, 2 min efter den var inne kom värkar från helvetet, kunde varken gå, stå eller sitta, grät som en idiot och mer morfin pumpades i mig, det hjälpte inte lika bra vid dessa värkar , jag låg med den där ballongen till 5 på eftermiddagen med smärtsamma värkar, tillslut kommer doktorn och säger att den har öppnat mig till 3 cm, vilket var jätte bra, trodde dem! Det beslutades att jag skulle få igångsättning genom dropp nu, och vi fick byta rum till ett förlossningsrum, dom startade mig med dropp som den var 20:e minut ökade i dos, efter en timma hade jag värkar var 3e minut, så onda att jag nästan hellre ville dö, min rygg kändes som den skulle gå av och tillslut fick jag äntligen eda, den sprutan var ju skön emot vad värkarna var!! Vid 2 på natten var jag i helt panik , jag började slita bort alla dropp och sprutor och ingångar jag hade i mig, dem fick hejda mig, jag var i chock, hade haft så ont så länge och jag lovar , av sånt där dropp så kan man få så kallade pinnvärkar, som gör så sjukt ont och som tyvärr blir mycket mer intensivare än vanliga värkar, jag bönade och bad att dem skulle stoppa mig, jag kunde vid denna tidpunkt knappt prata eller se eller röra mig speciellt mycket, dem bromsade mig, gav mig massa sprutor med nått i, tabletter, annan dropp med mera, jag minns knappt något, jag minns att jag grät och grät, och ville att min mamma skulle komma, mitt i natten cyklade mamma till oss och höll min hand tills jag tillslut somnade, vid 4 hade hon cyklat hem igen. Jag sov några timmar den natten... Vaknade vid 7 på lördagsmorgonen, av värkarna, vi fick frukost och doktorn kommer in och säger att jag ska sättas igång ännu en gång, jag blev livrädd, vettskrämd , min mamma kom tillbaka, vid 9 blev jag igångsatt igen, och pinnvärkarna startade direkt, hade värkar med 1-2 min mellanrum redan efter en halvtimma...

Måste tyvärr sluta där för nu ska vi iväg till bvc. Fortsätter senare:)