..

Vilken glad överraskning jag fick idag bland all reklam, post från försäkringskassan, där i stod det att jag fått för lite utbetalat bostadsbidrag under året 2010 och kommer därför nu få drygt 3000 kr av dom som dom "missat" att betala till mig, skaplig glad överraskning nu när jag knappt har någon inkomst, tack FK tack!

Älskade fredag du är så välkommen !

Nu ska jag göra frukost och pröva mitt nya te som jag köpte igår, rabarber/vanilj , hoppas det blir en smaksensation!:) Idag hoppas jag också på ett sms från Mio angående vårat nya bord som skulle komma idag, så hoppas vi kan hämta det ikväll. Längtar så himla mycket, känns som mathörnan kommer bli hel eller vad man ska säga med ett nytt fint bord.

Idag mår jag bättre, jag är inte toppenglad men jag gråter inte och har inte konstiga tankar iallafall. Vet inte vad som hände igår, det kändes som jag tappade bort mina känslor till bebisen i mig och inte visste alls vad jag tyckte. Men jag läste om sånt och det är vanligt att man kan få en släng av depression när man är gravid, speciellt om man haft en jobbig graviditet och sådär. Hur som imorgon är det fredag och då kommer vårat efterlängtade bord, längtar!!

helt plötsligt blev jag jätte deprimerad och ledsen och kan inte sluta gråta... måste ju vara alla hormoner i kroppen som spökar!?!?

Help me ! Vart är det bäst att "sätta ut" saker som man vill sälja ? Har ju bytt ut hela mitt hem mot vita saker så nu finns det tex, ett barbord med 4 skinn-barstolar till, vardagsrumsbord, väggavdelare osv, och de är ju ganska dyra saker så min sambo sa att jag borde sälja det istället för att slänga. Någon som vet vart man kan lägga ut det, enkelt och utan krångel helst !?

BUHU!!! Är inte sugen på att laga en endaste maträtt, idag vill jag bara ha typ MC donalds eller beställa thaimat eller göra mackor i ugn, men det är ju inte så bra middag :( Vad gör man när man mår illa av tanken på all mat nästan?

Någon som vet vart det finns vita fina korgar, som inte kostar hundra kronor styck ?
Jag köpte 2 superfina på city gross, men självklart fanns inte dem kvar nu när jag ville köpa mer :(

Jag kräks på folk som tror dom vet om man har en tjej eller kill mage, "åh det där är en typisk tjejmage" osv... MAN KAN INTE SE, alla har så himla olika maggisar så det finns inte något som är typiskt tjej eller killmage. Man kan ha runda, ovala, breda eller avlånga magar, stora, små eller jätte små eller jätte stora. Allt beror ju på hur livmodern sitter där inne ? Så säger de BM jag pratat med iaf. Det är typ 5 lite äldre damer som sagt, åh du har en så typisk tjejmage. Så har jag sagt, jaha vad konstigt för det är en pojke där inne ?! KRÄKS på det !!!! :D

SEN HATAR JAG FOLK SOM SÄGER, "åh vad tjock du blivit" man ba, eh jaha ? Tjock är väl lite fel ord att använda på en gravid person tycker jag, visst man blir större, men halå, inte tjock. Man kan istället säga, Åh vad fin och stor mage du fått eller vilken fin kula du har eller något sånt, det låter mycket bättre i mina öron. För tjock de tror jag de flesta gravida känner sig rätt så ofta. Jag tycker då inte jag är vacker varje dag med min kanonkula, även fast jag borde det!

ÅHHH! Idag köpte jag och sambon ett nytt köksbord, på Mio fick det bli. Mamma och Johan betalade 2000 kr på det så det blev inte så dyrt för mig och Robban, det är ovalformat, vitt och skitsnygga svara skinnstolar till ! Det kommer bli så snyggt, visar bild när det har levererats och vi har monterat ihop det, längtar tills på lördag !!!

Jag vill ha tips på enkla luncher och middagar! Det är typ de enda vi pratar om här hemma, vad vi ska äta. Jag orkar inte vara as nyttig nu för tiden men det ska ju inte vara snabbmat med endast kolhydrater heller. Jag tror på en balanserad kost där alla näringsämnen ingår, alltså inte LCHF LCLF eller GI!  Någon som har ett gott recept som jag kan prova ?

Satt och kollade över mig checklista till pyret, och kom på att ett andningslarm är något vi verkligen SKA ha, kan inte tänka mig att inte ha det sedan jag kom in på en blogg som handlade om en tjej som hade förlorat sin 10 veckors bebis i PSD, hennes liv är förstört, jag förstår henne totalt, fast ändå kan man inte förstå liksom. Men ja ett andningslarm är något jag verkligen ska köpa, synd bara att de ska vara så himla dyra :/

Någon som har erfarenhet av dessa larm, vart har ni köpt dem och vad gav ni för dem?
Känner ni er säkrare med dom eller är oron kvar, och ni som inte har dem, sover ni gott ändå eller finns oron där ?

Usch, nyss när jag var ute och gick så fick jag som världens kramp i sidan av magen, undrar förstås varför ?! Ungefär som håll fast värre smärta och inte där man brukar få håll... Någon som vet eller haft samma ?

Idag är det exakt 100 dagar till bf, hur coolt !!!
Igår var vi och lyssnade på lillens hjärta och de slog så fint så,han passade också på att sparka lite på min bm, haha sötkorv !

Jag fick också moderskapsintyg igår och idag ska jag gå och lämna in mina papper till fök så jag har det gjort redan nu, känns skönare att ha saker gjort i tid än att göra allt i sista stund.

Jag undrar vad jag ska göra nu de sista 3 månaderna, fast måste man göra något ? Kanske bara ska njuta och sova ut varje morgon och hålla hemmet fint och fixa de sista till lillen och passa på att njuta av att vara sambo med världens bästaste man, träffa så mycket kompisar som möjligt och njuta av att inte ha något MÅSTE ?? Men jag har svårt för sånt, men det kanske får bli en prövotid att bara ägna mig åt saker jag egentligen vill göra, och slippa ha en massa måsten.... får se hur det går med det.

Veckorna går så himla snabbt, idag är det måndag och vips så de är så är det fredag kväll...fast det är ju iof bra eftersom jag bara vill att de sista 14 veckorna ska ruuuusa förbi nu :)

Jag skrev ut för någon vecka sedan hur jag tyckte att några av de jag jobbar med ibland betedde sig mot mig den kvällen, tydligen så får man inte skriva så eftersom en av dem skrev till mig på facebook och "hotade" med att hon undrade vad chefen skulle tycka om det jag skrivit. Egentligen förstår jag inte eftersom jag fortfarande tycker det var dem som gjorde fel som tog mitt schema utan att fråga mig före :/  det enda "elaka" jag skrev om dem var att jag tyckte de betedde sig idiotiskt.
Det var fel av mig att skriva ut det jag tyckte på min egna personliga blogg dock!


Nog om det negativa, nu ska jag och sambon min mysas till en film och känna bebisen sparkas i magen.
Kan inte bli lyckligare än jag är i livet nu, eller jo kanske när den lilla kommer ut till oss <3

Någon som ätit de nya chipsen, crunches eller vad de heter, från OLW ?
Längtar till helgen så jag kan köpa mig en påse och prova dom (:

Min lilla familj består av Robban min sambo, Dexter våran katt och vår hund Sid.

Sid är världens gosigaste bebis i sitt hem eller i allas hem rättare sagt, men ute, på gatorna är han som en mosterhund som vill äta upp alla andra hundar, vi tränar honom daglien med regler och att vi är de dominanta och vi kollar på Mannen som talar med hundar och lär oss och försöker ta till oss knep och knåp för att Sid ska sluta tro att han är en ledare när vi är utomhus, vi måste se till att de är vi som är flockledaren även ute. Men med en hund som väger 40 + så är det inte lika lätt som med en liten fishund på 5 kilo, med det menar jag att det inte är lätt att hålla honom i styr, för det kan säkert vara lika svårt att fixa till psyket på en 5 kg hund som en 40+are. Det värsta utomhus är att han drar, skäller och morrar och helt enkelt vill fram och äta upp den andra hunden. Vi ska nog få bukt med detta, jag kräver inte att Sid ska gilla eller kelas med andra hundar, men han ska visa respekt och han ska inte längre vara en som tror han är ledare över andra. Sen måste man komma ihåg, och det gäller de flesta med hund, eller djur överhuvudtaget, men en hund är en HUND ingen människa som har samma känslor eller så som oss människor, hunden förstår inte saker som känslor eller om vi är ledsna osv, och dom blir inte ledsna om man knuffar ner dom från soffan eller säger åt dom att gå och lägga sig i ett annat rum när man äter osv osv, dom vet känslor som dominant eller undergiven. Jag har alltid trott att när en hund kommer fram och pussar (slickar) på en när man är ledsen så visar den att den tycker synd om en och vill trösta...bullshit, den kommer fram för att den vet att då har den överhuvudet och är den dominanta av oss, hunder ser sig starkare än oss vid det tillfället, en flockledare bland massa hundar brukar slicka de andra hundarna för att det är han som bestämmer !!! Sen får man gärna tycka eller tro att de är för hunden vill trösta sin husse/matte, men så är det inte egentligen. Många ser sina hundar som sina barn, men det är faktiskt ett husdjur, en hund, och lär man inte hunden att vara undergiven i sitt hem och utanför så blir det ett helvete att leva med dom.  JAg säger inte detta för att jag tror jag är ett hundsnille, men däremot så är Cesar det, alltså mannen som talar med hundar, och allt detta + himla mycket mer har jag lärt mig från honom. Man ska visa sin hund kärlek, men efter att den gjort som den blivit tillsagd och är undergiven :)

Hmm, helt enkelt så har vi en undergiven hund inomhus och en dominant hund utomhus som vi måste få bukt med, det är svårt, men man får inte ge sig! Och en sak till, vi vet inte hur våran hund kommer reagera på en bebis i familjen, just detta med rangordning och dominans, men ser jag minsta lilla dominans på Sid när bebis har kommit eller hör minsta lilla morrande eller så mot bebis eller oss så kommer inte Sid finnas kvar i våran familj längre. Och detta är också sjukt hur vissa tänker, tillexempel dem med små hundar, men hunden är så liten och bits inte så hårt, EH?! Kom igen, det är precis samma tankegång som försigår i den stora hundens huvud som i den lilla hundens huvud, antingen, den där måste jag bestämma över så jag biter den, eller DÖDA! Jag skulle skita i om det var vår Sid eller om det var en liten minisak som bet min bebis den skulle inte finnas kvar hos oss!


Här är våran lilla nallebjörn Sid, så himla fin!

Redan inne på vecka 2 på det nya året, det kommer gå så fruktansvärt snabbt så det inte finns, tills vi är där alltså, tills våran son kommer, han är beräknad att komma vecka 17 , och nu är det 2, alltså bara 15 veckor kvar, det går så jävla fort. Herregud!

Är det många av er som varit rädda under er graviditidet ? Alltså någon sorts rädsla, att inte få tillbaks era kroppar, att inte kunna amma, att tro att man inte ska klara mammarollen, just att föda ut erat barn, eller vad som helst ? Jag får som blixtar i huvudet ibland när jag kommer på att lillen ska ut också, han kommer ju inte alltid ligga i min mage och mysa, den ska ur mig också, och när jag väl tänker på det så blir jag livrädd, kommer jag spricka, kommer jag hinna få bedövning och allting som jag vill, kommer de ta lång tid eller gå på nån timma, jag är helt enkelt rädd för smärtan och jag gillar inte smärta, min smärtgräns är låg, men samtidigt så säger ju alla att man glömmer smärtan när man ser miraklet, men det vet ju inte jag något om, de är sånt man får se sen, och ett problem till, jag är lite av ett kontrollfreak, och en förlossning är ju verkligen inte ...något man planerar, det kommer ju när det är dags, sen kan man läsa massa och försöka vara psykiskt införstådd i vad som kommer ske, men njae jag tror inte på de, för jag tror ingen förlossning är den andre lik, och sen är ju inte vi människor lika varandra för fem öre heller.... känns som det blev lite luddigt inlägg nu men som sagt var ni rädda för något så berätta gärna om det, och försök lugna mig lite! Jag är också skiträdd över att jag inte ska bli en bra mamma.


Mysmagen och dubbelhakan :D

tänkte fortsätta skriva om fostervattensprovet, när det hade gått 2 dagar så satt jag spänt utan att röra mig från sängen för jag väntade på samtalet från läkaren, efter många suckar och tårar så ringde han, och frågade hur jag mådde, jag svarade..skit... då sa han, det kan du sluta göra nu för allt är fint med eran bebis och alla kromosomer är som de ska, finns inga fel, då brast jag ut i gråt och kunde knappt svara honom, sen sa han, ville ni veta könet ? För mig spelade det ingen roll, men min karl ville veta, så jag svarade ja, han sa, grattis ni ska få en pojke, och då grät jag ännu mer, vet inte varför, jag blev bara så glad, hade nog blivit lika glad för en flicka, men pojke känns så rätt nu:) Så var min historia om min första del av gravidititeten som inte var så lyckad, fast den egentligen var jätte lyckad !  Jag ångrar idag att jag gjorde kub-testet, men inte att jag gjorde fostervattensprovet efter svaret på kuben.

Nu ska jag skriva några av våra pojknamn som vi klämmer lite på, Eliah, Wilton, Theo, Colin, och Julian är i toppen ännu, kom gärna med förslag. Vill ha lite annorlunda namn, helst namn som man inte kan skapa ett smeknamn på, exempel absolut INTE, Andreas, Tobias, Jesper, Niklas, Oskar osv :) Menar inte att de namnen är fula, men det är inga namn vi vill döpa våran son till bara :)


Saknar våren, och min kropp :) ni är välkomna tillbaka båda2!