..

Redan inne på vecka 2 på det nya året, det kommer gå så fruktansvärt snabbt så det inte finns, tills vi är där alltså, tills våran son kommer, han är beräknad att komma vecka 17 , och nu är det 2, alltså bara 15 veckor kvar, det går så jävla fort. Herregud!

Är det många av er som varit rädda under er graviditidet ? Alltså någon sorts rädsla, att inte få tillbaks era kroppar, att inte kunna amma, att tro att man inte ska klara mammarollen, just att föda ut erat barn, eller vad som helst ? Jag får som blixtar i huvudet ibland när jag kommer på att lillen ska ut också, han kommer ju inte alltid ligga i min mage och mysa, den ska ur mig också, och när jag väl tänker på det så blir jag livrädd, kommer jag spricka, kommer jag hinna få bedövning och allting som jag vill, kommer de ta lång tid eller gå på nån timma, jag är helt enkelt rädd för smärtan och jag gillar inte smärta, min smärtgräns är låg, men samtidigt så säger ju alla att man glömmer smärtan när man ser miraklet, men det vet ju inte jag något om, de är sånt man får se sen, och ett problem till, jag är lite av ett kontrollfreak, och en förlossning är ju verkligen inte ...något man planerar, det kommer ju när det är dags, sen kan man läsa massa och försöka vara psykiskt införstådd i vad som kommer ske, men njae jag tror inte på de, för jag tror ingen förlossning är den andre lik, och sen är ju inte vi människor lika varandra för fem öre heller.... känns som det blev lite luddigt inlägg nu men som sagt var ni rädda för något så berätta gärna om det, och försök lugna mig lite! Jag är också skiträdd över att jag inte ska bli en bra mamma.


Mysmagen och dubbelhakan :D