..

Sitter och kollar på riskförlossningar och gråter själv som en bebis!

Några av dem gick igenom exakt samma sak som jag för nästan 5 månader sen. Jag minns allt så väl fortfarande, all smärta, all oro, alla slangar, alla läkare, min oroliga sambo och min mamma som kom farandes på cykel mitt i natten efter min första igångsättning som misslyckades. Lyckan och skräcken som kom när dem sa att det skulle bli akut kejsarsnitt, smärtan under snittet. Kommer jag någonsin våga skaffa barn igen undrar jag? När glömmer man hur det kändes eller så? Jag är så himla orolig att det ska bli samma visa en gång till när jag och Robban vill ha barn igen ( inte än på några år )! Jag är så överlycklig att han är en frisk, fin och helt bedårande liten pojke. Men jag var så jädra rädd de dagarna vi låg på förlossningen och inget ville funka som det skulle. Men ut kom han tillslut, stjärnan i våra liv. Vår älskade Theo.